Att välja bort och känna hur det lättar

Det finns en speciell sorts beslut som inte riktigt vill bli tagna. Inte för att de är otydliga, utan snarare för att de handlar om något man faktiskt tycker om. Något som på många sätt är bra, kanske till och med roligt, men som ändå inte längre känns helt rätt.

Jag tror att vi ofta känner det ganska tidigt. En liten förskjutning. Något som börjar skava lite oftare än förut. Kanske tar det lite mer energi än det ger, eller så märker man att det inte riktigt får plats längre, varken i kalendern eller i livet i stort. Men ändå fortsätter man ett tag till. För att det fungerar. För att det är tryggt. För att det är svårt att avsluta något som i grunden inte är fel.

Och så går tiden.

Tills det en dag inte riktigt går att skjuta på längre. När känslan har blivit så tydlig att den inte går att ignorera. Beslutet är fortfarande inte enkelt, men det är tydligt. Och någonstans där händer något intressant.

För det är inte först när förändringen är genomförd som det lättar. Det är inte när allt är klart och avslutat. Det är i själva beslutet.

Jag har känt det flera gånger, den där tydliga, nästan fysiska känslan av att något släpper. Som att kroppen drar en djupare suck. Tankarna blir lite klarare, lite lugnare. Det blir tystare på något sätt. Och det som slår mig varje gång är hur mycket energi som faktiskt har gått åt till att inte ta beslutet. Senast var förra veckan, när jag sa högt till styrelsen i en av mina verksamheter att jag inte längre kan ge av min tid.

Att prioritera handlar ofta om att välja vad man ska göra. Men minst lika mycket handlar det om att våga välja bort. Och det är inte alltid det enklaste. Särskilt inte när det man väljer bort är något man gillar, något man är bra på, eller något som andra kanske tycker att man borde fortsätta med.

Men i längden håller det inte att säga ja till allt som är bra, om det innebär att det viktigaste inte får plats.

Jag tror att det är där många av oss hamnar ibland. I en vardag som fungerar, men som kanske inte riktigt är hållbar över tid. Och då handlar det inte alltid om stora förändringar, utan om att våga ta de där besluten som skapar lite mer utrymme. Lite mer riktning.

Så om du går och bär på ett sådant beslut just nu, något du vet att du egentligen behöver förändra eller avsluta, så kan det vara värt att stanna upp en stund. Inte bara i det som känns svårt, utan också i det som faktiskt kan bli lättare.

För ibland är det inte själva förändringen som gör den största skillnaden. Utan att du bestämmer dig.

Och kanske är det just där nästa steg finns.
I att stanna upp, bestämma dig och ge det som är viktigast lite mer utrymme framåt.

I mitt arbete med Start 90 hamnar vi ofta just där. I det där beslutet som redan finns, men som ännu inte riktigt fått ta plats. När det väl landar blir det ofta enklare att se vad som faktiskt är viktigt framåt.

Ha det gott!

//Sara